Tiden fullständigt rusar förbi. Denna insikt har kommit lite krypande. Det blev väldigt tydligt ikväll i samband med att jag började fylla i ovan bok som jag köpt till lilla prinsen. I den fyller man till exempel i när vi först fick reda på att vi väntade barn (6:e februari!) och när vi först hörde hans hjärta slå, vilket var på ultraljudet 16:e maj.. TVÅ hela månader sedan!!. Det har gått sjukt fort!
Att magen sedan växer i en ordentlig takt nu, att gravidappen, bara över vad som känts som en natt, gått från att visa 100 dagar kvar till 88 och vi på fredag går in i tredje trimestern är också rätt tydliga tecken på att tiden går riktigt fort. Och medan dagarna rullar förbi börjar allt sakta men säkert sjunka in.. till exempel att min kropp kommer att bli pressad till sin allra yttersta gräns (både fysiskt och psykiskt) och att vi inom en ganska snar framtid kommer sitta här hemma med ett rykande färskt liv i våra händer (och vi kommer känna hos helt lost ;-)). Vilken jäkla resa alltså… <;3