Nya rutiner

Shit va mycket nya rutiner man skapa och NÖTA in som förälder. Vissa kanske får enklare barn än vad just vi fått men med lilla V får vi verkligen inget gratis. Med enklare menar jag som tar flaskan lätt, somnar lätt och allmänt bara “är”.. Eller så kanske det inte finns så många av dom och vi absolut inte är ensamma om att behöva kämpa för det mesta? Let me know. 🙂

Förra veckan började vi med flaskan som fokusområde. Status? Framåt men baby steps. Han tar den från oss båda och i babysittern (tack Sofia för tipset!!) men vi får max i 10-20 ml än så länge.

20130121-193807.jpg
Det ska nämligen lekas med flaskan, prata oavbrutet och hållas själv så det är inte mycket han bara klunkar i sig. 😉 Men helt klart framsteg om man jämför med tidigare totalvägran. Så vi fortsätter. Flaska minst en gång per dag (min mjölk eller blandad med ersättning).

Samtidigt som detta är det varje dag nackträning, lite gym (hysteriskt roligt idag för övrigt när jag tittar dit idag och V dragit ner hela gymmet till sig på golvet. Bra grepp och stark vilja kan man säga, se bild nedan) träna på att sitta själv, stå, “läsa”, sjunga… Med mera!!

20130121-194636.jpg

Utöver det så försöker jag för tillfället få honom att inte äta så ofta, öka från 2 till iaf 3 timmar mellan varje amning. Detta genom att erbjuda/insistera på båda bröst varje gång och distrahera.. Vi jobbar även på att få honom att vilja sova och somna själv i sin egen säng. Phewee, need I say more? Börjar med att den här veckan lägga honom i sängen då och då för att “leka” så han lär känna den. Börjar där.

Vilket jäkla heltidsjobb alltså… Stundtals rätt tufft som ni förstår 😉 .

Insnöad och ny fas

Idag var planen att gå ut och gå..vädret var dessvärre inte på min sida. Det är verkligen jättevackert och mysigt med snö men varken mina skor eller barnvagnen funkade idag i nysnö. 🙁 Evelina och jag hade bestämt träff kl 11 och jag gick ut men bara jag gick till tempo insåg jag att det inte skulle funka så det blev att tänka om. Köpte istället med pasta, kyckling & smaksatt crème fraîche som vi tillagade och åt hemma hos mig. Mysigt förvisso. <3 Men lite panik kommer jag få om flera dagar ser ut som denna.. Dvs att man blir insnöad 🙁 20121204-183903.jpg
Victor verkade hyfsat oberörd av vädret.. stundvis iaf.. Annars så märks det verkligen på honom att han är på väg in i en ny utvecklingsfas. Jag har en app som heter The wonder weeks som förklarar utvecklingsfaser som alla bebisar går igenom ca samma veckor och runt vecka 8 går se flesta igenom sin andra fas.
20121204-185628.jpg
De här faserna innebär oftast att barnets beteende blir mer åt “the three C’s” : crying, clingy och cranky. Oh happy times, not. 😉 Bara att leva med och försöka göra det bästa av situationen och ge V så mycket närhet och trygghet som möjligt. Även om han skriker en i örat. 😉 Är ni intresserade kan jag verkligen rekommendera att ni köper appen. Hittade även ungefär samma info på familjeliv.

Blottad

Jag tänkte göra något så osvenskt som att blotta mig själv. Inte bara säga att allt är toppen när det faktiskt inte är det (som Peter så klokt sade idag “En svensk har ju alltid haft en bra semester tex, trots att det regnat hela tiden”). För er som följer min blogg så är detta inget nytt, jag har för vana att vara rätt öppen och ärlig. 😉

20121120-210807.jpg
Innan jag börjar så vill jag säga att det inte är synd om mig, det är inte därför jag skriver, utan jag vill bara dela med mig av mina tankar och känslor. I hopp om att de kanske kan hjälpa andra som hamnar i liknande situation.

Idag, efter en skön promenad och mysig fika och allmänt bra start på dagen så gick jag hem och storgrät. Av trötthet, av utmattning och en stor dos känsla av otillräcklighet. Igen. Just det, inte första gången sedan jag fått barn som jag tvivlat på mig själv, min roll som mamma, inte känt mig “duktig” nog och jämfört mig och vårt barn med andra. Jättedumt och onödigt men ändå så gör man det. Det tar liksom bara över. Så gråter man en skvätt (UNDERDRIFT! ;-)) och så mår man bättre och tar nya tag. Att få barn är lätt det tuffaste jag varit med om, på alla plan. Det är verkligen ett heltidsjobb, om inte en 150% tjänst (med otacksamma arbetstider och extremt dåligt betalt ;-)) som tar kål på en. Och vissa stunder orkar man inte mer när man testat ALLT ett antal gånger. Ungen är otröstlig och allmänt skum. Och jag känner mig lika vilsen och ledsen som han. Och så får det väl vara. En stund. Men som jag skrev på FB idag så är det de små framgångarna som räknas, misslyckandena får man låta rinna av en. 2 steps forward and one back.